med et
förskräckeligt
buller, som ofta höres til 10 mil ifrän stallet, dar det tildrager sig. Is-
raset sker
gemenligen om Som-maren, dä det är som varmast, sa at mycket tö-vatten
tilflyter som fräter omkring ismassan pä sidorna, och lossar den samma.
När sädana is-berg nedfallit i
Hafvet, hvilket
ofta nog kan ske, i anseende til den länga sträckan af land, som gränsa r
emot Is-hafvet, kunna de dar vräka i mänga Är, och pä sätt som i början sagt
är, äfven tilväxa, til
dess de omsider försmälta eller sönderfalla til mindre stycken och förskingras.
Orsaken hvarföre det altid brakar och
bullrar
uti is-bergen, dä de flyta i Hafvet, är lätt at finna: bullret härrörer dels
af lösa is-stycken, som af vägorna kastas emot hvarandra och den fasta
is-massan: dels ock däraf, at kölden in uti klimpen är starkare än emot ytan
och i hafs-vattnet, hvaraf isen spricker. Hvar och en kan lätt försöka
det, om
han neddopar et stycke Is uti vatten.
Den lösa och bräkeliga isen af första
slaget, röjer
nogsamt sin härkomst af sjelfva Hafs-vattnet. De sjöfarande vid Nova Zembla
hafva ofta förfarit, at sädan isskorpa ofta pä nägon kall och lugn stund
lägges pä hafvet, som dock aldrig hinner komma til nägon märkelig
tjocklek, förrän
den genom blast och vägornas sqvalpning förstöres och skingras.
Detta
kan göra tilfyllest uti mitt föresatta ämne. Mänga otn-ständigheter äro väl
ännu här vid at utröna, som i synnerhet kunna väntas af den Petersburgiska och
Svenska Vetenskaps Academiens förenade upmärksamhet; därföre vore nyttigt, om
dessa Academier, som ligga nästan under samma Polhögd, hade trägen
Brefväxling med hvarandra.
